Filippa Bark <3
Söndag
Bra söndag!
Vaknade hos anna för 2 timmar sen, blev upphämtad av pappa och nu sitter jag här och lyssnar på Diggi-listan. Jag och pappa ska snart iväg för att övningsköra, efter det blir det gymet i ledning av Björn "björnen" Arwidson!
Men det BÄSTA med den här dagen är att det är nya avsnitt av Andra Avenyn ikväll! :D:D:D PLUS att jag är ledig imorgon! wiiiiiii
Fett skön helg hos anna förresten!
Vaknade hos anna för 2 timmar sen, blev upphämtad av pappa och nu sitter jag här och lyssnar på Diggi-listan. Jag och pappa ska snart iväg för att övningsköra, efter det blir det gymet i ledning av Björn "björnen" Arwidson!
Men det BÄSTA med den här dagen är att det är nya avsnitt av Andra Avenyn ikväll! :D:D:D PLUS att jag är ledig imorgon! wiiiiiii
Fett skön helg hos anna förresten!
Gerd Arwidson
Grattis farmor, idag hade du blivit 76 år gammal.
Jag tänker på dig varje dag. Det är ganska svårt att undgå eftersom ditt leende sitter uppspikat på mina väggar. Du är så himla vacker! På ena bilden sitter du, jag och stina på trappan, jag har ett gosedjur i famnen och du håller om oss med dina smala händer. På den andra bilden sitter du och Mary i soffan i din lägenhet. Harry har gått bort som du säkert vet. Mary är jätteledsen, men jag försöker träffa henne så ofta jag kan och jag märker hur glad hon blir då.
Om jag minns rätt så är det nu två år sedan som du lämnade oss, jag minns aldrig den dagen. Den värsta i hela mitt liv, utan tvekan! På vägen hem från skolan tänkte jag att jag skulle ge dig ett par jeans som jag vuxit ur, ja du va ju så himla smal. Mamma bjöd på en köpt chokladpudding när jag kom hem. När jag hade käkat halva så nämnde jag det om jeansen. Mamma kollar på mig och klämmer ur sig att: farmor är död...
Den känslan, DEN KÄNSLAN! Det går inte att beskriva med ord. Jag tappade puddingen på golvet, skrek rakt ut och försökte springa där i från. Mamma tog tag i mig och försökte krama om mig, men jag bara skrek ännu högre och om jag minns rätt så slog jag henne för att komma loss.
ALLTING KOM SÅ PLÖTSLIGT! Dagen innan du gick bort var du ovanligt pigg, men så vimsig. När du och pappa skulle gå till bilen efter att ha handlat på Ica så gick du till en annan bil, ställde dig vid dörren och väntade på att pappa skulle öppna. I efterhand tror jag att detta var små tecken på något. Om jag ändå tänkt på det då, jag skulle gjort allt för att göra din sista tid så bra som möjligt. Istället så satt jag framför datorn hela kvällen och gick inte ens för att hälsa på dig den kvällen. Vet att man inte ska tänka så men det är svårt att inte göra det..
Det hinner nog bli första februari innan jag är klar med den här texten. Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva, det tar liksom stopp nu.
Jag vet att du vet att jag älskar dig och saknar dig så otroligt mycket. Du finns alltid med oss i våra hjärtan och tankar. Du fick det precis som du ville ha det. I sömnen, inget sjukhus och så nära oss som möjligt. Du har det bra däruppe :)
Jag tänker på dig varje dag. Det är ganska svårt att undgå eftersom ditt leende sitter uppspikat på mina väggar. Du är så himla vacker! På ena bilden sitter du, jag och stina på trappan, jag har ett gosedjur i famnen och du håller om oss med dina smala händer. På den andra bilden sitter du och Mary i soffan i din lägenhet. Harry har gått bort som du säkert vet. Mary är jätteledsen, men jag försöker träffa henne så ofta jag kan och jag märker hur glad hon blir då.
Om jag minns rätt så är det nu två år sedan som du lämnade oss, jag minns aldrig den dagen. Den värsta i hela mitt liv, utan tvekan! På vägen hem från skolan tänkte jag att jag skulle ge dig ett par jeans som jag vuxit ur, ja du va ju så himla smal. Mamma bjöd på en köpt chokladpudding när jag kom hem. När jag hade käkat halva så nämnde jag det om jeansen. Mamma kollar på mig och klämmer ur sig att: farmor är död...
Den känslan, DEN KÄNSLAN! Det går inte att beskriva med ord. Jag tappade puddingen på golvet, skrek rakt ut och försökte springa där i från. Mamma tog tag i mig och försökte krama om mig, men jag bara skrek ännu högre och om jag minns rätt så slog jag henne för att komma loss.
ALLTING KOM SÅ PLÖTSLIGT! Dagen innan du gick bort var du ovanligt pigg, men så vimsig. När du och pappa skulle gå till bilen efter att ha handlat på Ica så gick du till en annan bil, ställde dig vid dörren och väntade på att pappa skulle öppna. I efterhand tror jag att detta var små tecken på något. Om jag ändå tänkt på det då, jag skulle gjort allt för att göra din sista tid så bra som möjligt. Istället så satt jag framför datorn hela kvällen och gick inte ens för att hälsa på dig den kvällen. Vet att man inte ska tänka så men det är svårt att inte göra det..
Det hinner nog bli första februari innan jag är klar med den här texten. Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva, det tar liksom stopp nu.
Jag vet att du vet att jag älskar dig och saknar dig så otroligt mycket. Du finns alltid med oss i våra hjärtan och tankar. Du fick det precis som du ville ha det. I sömnen, inget sjukhus och så nära oss som möjligt. Du har det bra däruppe :)
